Damn, I'm in love. When did this happen?
Vad denna dag har gått snabbt. Vart tog tiden vägen?
P kom igår. Vi somnade ganska direkt eftersom vi båda var helt slut. Jag älskar att vakna upp och ha honom här, det känns som så... rätt! Vad fick mig att tro att det inte kunde funka mellan oss? Tss...
Vi var ju påväg till stranden men kom överens om att vi inte vill spendera hela dagen på tåg och bussar. Så vi tog snabbtunnelbanan till Universal Studios och hade en mysdag på promenaden där. Käkade lunch, pizza hut/KTC eller vad det nu heter. Ingen vidare höjdare. Men sällskapet slog allting. Det är så himla härligt att spendera tid tillsammans, att verkligen kunna njuta av varandras sällskap. Folk är så himla trevliga och jag känner inte alls folks blickar längre, eller så bryr jag mig bara inte. Jag är så himla kär! Jag är sådär super duper kär så jag inte kan sitta still och det går inte 1 sekund utan att jag rör honom. Hihi. Jag vet, once again, I´m such a girl... Det var som så länge sedan jag kände såhär, så himla länge sedan jag var kär. Ibland kan jag fråga mig själv om jag någonsin har varit det. Jätte tonstigt. Jag vet att när folk frågar mig så brukar mitt svar alltid vara nej. Vet inte om det är för att jag själv inte har varit kär i det ögonblicket eller om jag bara ha glömt bort. Eller asså... har jag verkligen någonsin varit det?! Who cares. Jag är lycklig nu.
Jag försöker mitt bästa med mina humörsväningar och jag tycker så himla synd om honom eftersom han inte är van vid det. Han är totally motsatsen mot mig. Han blir aldrig arg men om han blir det så är det på riktigt liksom. Jag kan bli "arg" lite då och då men det är aldrig på riktigt och det går över 2 sekunder senare. Han sa det när vi hängde för någon dag sedan: Jag hade blivit lite småsurig och han hade blundat för 2 minuter och vilat lite. När han slog upp ögonen igen så var jag om en sol igen. Shit asså. Vad ska jag göra med mina hormoner? They are runnin wild!
Hur kom det sig att jag endade upp med en sådan underbar och SMART pojkvän? Han är så himla smart, talented och folk älskar honom. Människor pratar alltid med honom och han är en sådan människa man blir glad av bara.
Nu blev det ett pojkvänsinlägg igen men vad gör det. Läs inte om ni inte vill! Tihi. Heipa.
P kom igår. Vi somnade ganska direkt eftersom vi båda var helt slut. Jag älskar att vakna upp och ha honom här, det känns som så... rätt! Vad fick mig att tro att det inte kunde funka mellan oss? Tss...
Vi var ju påväg till stranden men kom överens om att vi inte vill spendera hela dagen på tåg och bussar. Så vi tog snabbtunnelbanan till Universal Studios och hade en mysdag på promenaden där. Käkade lunch, pizza hut/KTC eller vad det nu heter. Ingen vidare höjdare. Men sällskapet slog allting. Det är så himla härligt att spendera tid tillsammans, att verkligen kunna njuta av varandras sällskap. Folk är så himla trevliga och jag känner inte alls folks blickar längre, eller så bryr jag mig bara inte. Jag är så himla kär! Jag är sådär super duper kär så jag inte kan sitta still och det går inte 1 sekund utan att jag rör honom. Hihi. Jag vet, once again, I´m such a girl... Det var som så länge sedan jag kände såhär, så himla länge sedan jag var kär. Ibland kan jag fråga mig själv om jag någonsin har varit det. Jätte tonstigt. Jag vet att när folk frågar mig så brukar mitt svar alltid vara nej. Vet inte om det är för att jag själv inte har varit kär i det ögonblicket eller om jag bara ha glömt bort. Eller asså... har jag verkligen någonsin varit det?! Who cares. Jag är lycklig nu.
Jag försöker mitt bästa med mina humörsväningar och jag tycker så himla synd om honom eftersom han inte är van vid det. Han är totally motsatsen mot mig. Han blir aldrig arg men om han blir det så är det på riktigt liksom. Jag kan bli "arg" lite då och då men det är aldrig på riktigt och det går över 2 sekunder senare. Han sa det när vi hängde för någon dag sedan: Jag hade blivit lite småsurig och han hade blundat för 2 minuter och vilat lite. När han slog upp ögonen igen så var jag om en sol igen. Shit asså. Vad ska jag göra med mina hormoner? They are runnin wild!
Hur kom det sig att jag endade upp med en sådan underbar och SMART pojkvän? Han är så himla smart, talented och folk älskar honom. Människor pratar alltid med honom och han är en sådan människa man blir glad av bara.
Nu blev det ett pojkvänsinlägg igen men vad gör det. Läs inte om ni inte vill! Tihi. Heipa.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
