Missing my friends...
Har varit en lång dag idag. Tisdag. Jag blev lite förvirrad när jag kom hem eftersom Tess väskor stod i vårt rum. huh? Trodde hon skulle komma Onsdag och att jag helt hade blandat ihop dagarna. Men det är tydligen Tisdag iaf.
Åkte till Union Station imorse och träffade P.
Efter att vi hade hängt med varandra så åkte jag själv bort till Farmer's Market och åt lite, kände att jag behövde lite kött i magen. Sedan tog jag mig en titt på nya Zara som har öppnat där och hittade den finaste jackan jag någonsin sett (Dock inte så Zara) men det ska jag springa och köpa så fort jag får pengar. Passar mig perfa.
Jag saknar mina vänner. Helt sanslöst mycket. Även om vi alla har gått olika vägar och hamnat på olika platser i världen så längtar jag ändå efter dem. Jag tänker ofta tillbaka på alla år vi haft tillsammans och att vi inte hade någon aning om hur allting skulle sluta. Hur vi skulle få våra egna unika drömmar och mål. Vem trodde att vi någonsin skulle bli äldre? Jag är superlycklig för alla när de är på sin väg och gör det de verkligen vill göra. Jag är stolt över oss alla att vi har kommit så långt. Jag trodde att vi skulle vara tonåringar resten av våra liv, leva loppan och ha sjukt kul. Utan ansvar. Jag saknar oss. Kom hit nu L, det är fn i mig dags! Argh! Haha. Jag älskar er alla och det är nu det är som viktigast att hålla kontakten så man inte förlorar någonting. Love u.
Det som jag känner är jobbigt just nu är att alla mina vänner är halva jorden bort. Jag kan inte ringa dem när jag känner mig ledsen. De kan inte muntra upp mig när jag känner att allting är hopplöst. De kan inte komma med tips och råd på samma sätt utan en face to face conversation. Vem kunde tro att det var så svårt att hitta vänner här? Jag har en massa vänner från skolan som jag pratar med då och då, men ingen som är en nära vän liksom. Jag saknar en nära vän, en bästa vän som förstår en och alltid ställer upp. Håller tummarna på att Hon snart kommer till mig. Jag tänker inte tolerera någonting annat. Om jag så ska hämta hit henne själv.
Åkte till Union Station imorse och träffade P.
Efter att vi hade hängt med varandra så åkte jag själv bort till Farmer's Market och åt lite, kände att jag behövde lite kött i magen. Sedan tog jag mig en titt på nya Zara som har öppnat där och hittade den finaste jackan jag någonsin sett (Dock inte så Zara) men det ska jag springa och köpa så fort jag får pengar. Passar mig perfa.
Jag saknar mina vänner. Helt sanslöst mycket. Även om vi alla har gått olika vägar och hamnat på olika platser i världen så längtar jag ändå efter dem. Jag tänker ofta tillbaka på alla år vi haft tillsammans och att vi inte hade någon aning om hur allting skulle sluta. Hur vi skulle få våra egna unika drömmar och mål. Vem trodde att vi någonsin skulle bli äldre? Jag är superlycklig för alla när de är på sin väg och gör det de verkligen vill göra. Jag är stolt över oss alla att vi har kommit så långt. Jag trodde att vi skulle vara tonåringar resten av våra liv, leva loppan och ha sjukt kul. Utan ansvar. Jag saknar oss. Kom hit nu L, det är fn i mig dags! Argh! Haha. Jag älskar er alla och det är nu det är som viktigast att hålla kontakten så man inte förlorar någonting. Love u.
Det som jag känner är jobbigt just nu är att alla mina vänner är halva jorden bort. Jag kan inte ringa dem när jag känner mig ledsen. De kan inte muntra upp mig när jag känner att allting är hopplöst. De kan inte komma med tips och råd på samma sätt utan en face to face conversation. Vem kunde tro att det var så svårt att hitta vänner här? Jag har en massa vänner från skolan som jag pratar med då och då, men ingen som är en nära vän liksom. Jag saknar en nära vän, en bästa vän som förstår en och alltid ställer upp. Håller tummarna på att Hon snart kommer till mig. Jag tänker inte tolerera någonting annat. Om jag så ska hämta hit henne själv.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
