boulevard

Har precis pratat med min kille om vårt förhållande. Vi är inte sådana som alltid hänger med varandra, vi saknar varandra och jag är lycklig så fort jag får ett sms eller när han ringer varje kväll. Det är det lilla som räknas. Jag har ju rätt mycket tid på mina händer nu när jag har sommarlov och han jobbar sitt ass off hela dagarna för att nå sitt mål. Han har så rena delmål så jag är riktigt imponerad. Han vet precis hur det ska se ut inom ett år och han tänker fan in mig ge sig på att klara det. Sjukt imponerad är jag. Han typ: "Jag packar ihop mina grejer på en gång och flyttar in till dig!" haha. Nooooo, förstör inte allting. hihi. Jag är som över hela den där svängen av att bo ihop med killar, denna gång tänker jag ta det riktigt, riktigt slooow. Jag kan känna att det är riktigt skönt att jag faktiskt har lärt mig en läxa nu. Att stjälpa mer än hjälpa är riktigt onödigt. Enough is enough liksom, haha. Vi har ju det bra som vi har det, varför förstöra? Nej, detta är vi. Jag vill inte ändra någonting.

Jag är inte trött och det är kväll. Jag måste upp tidigt för att komma iväg till skolan och hämta pappret för att sedan gå till stranden innan det blir sent. Eller sent och sent, men senare. Jag måste även in en sväng till läkaren på SMC och höra en liten grej, någon gång måste man faktiskt ta steget.

Jag känner mig lycklig nu, ler och bara känner för att inte sova utan för att faktiskt ge mig ut på en springtur eller nåt. (Typiskt) att jag glömde mina springskor hos Lotta (visslar) Hihi. Jag orkar inte ta tag i det, och helst inte när det är så varmt så att jag inte kan äta. Jag blir lika förvånad varje gång jag ser någon springa här, hur i hvete orkar man i denna värme? Det är ju olidligt bara av att stå still.

Oj nu ringer han igen så jag ger mig nu. Ni slipper mig för denna gång. Hörs imorn. Muaah!

Trackback-URL för detta inlägg: